Ballad på en soptipp Songtext
von Cornelis Vreeswijk

Här sitter jag på en soptipp och skådar mig dystert kring
Bland trasor och tombuteljer och många andra ting
Det tillrar en tår på kinden, jag fylls av melankoli
För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli
För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli

Medborgare, ur spår är tiden, det hävdar jag bestämt
Törhända ni jagar standard? Ja, jäklar vilket skämt!
Den varan är såsom såpa som man häftigt försöker ta
För var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra
För var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra

Bakterier och baciller lär finnas i varje vrå
Medborgare, du kan ej se dem men de finns där ändå
Den ena ger dig astma, den andra kolera
Har du den kanske du blir bättre, men du blir aldrig bra
Har du den kanske du blir bättre, men du blir aldrig bra


Ty det finns ju så många varor, som människan inte tål
Herr Karlsson är svag för kvinnor, herr Andersson för alkohol
Var och en får vad han behöver, detta kallas demokrati
För var dag blir den bättre, men bra lär den aldrig bli
För var dag blir den bättre, men bra lär den aldrig bli

Jag är inte rädd för pesten, den har jag fått sprutor mot
Men radioaktiv klåda av radioaktiv sot
Är värre än tusen dödar i hetaste Sahara
Ifrån den blir du aldrig bättre och aldrig nånsin bra
Ifrån den blir du aldrig bättre och aldrig nånsin bra

Ack, goda råd är dyra och dyra är säkra don
Förslagsvis ett pansrat soltak som kostar en halv miljon
Men vart skall då de ta vägen som inga miljoner ha?
Som aldrig lär få det bättre och knappast lär få det bra
Som aldrig lär få det bättre och knappast lär få det bra

Jag skådar blott falska varor vartän jag ikring mig ser
Och jag kan inte släppa tanken att allting är upp och ner
Och var är det stora dundret, som en gång skall dra förbi?
Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli
Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli