Hundragubbesjubiléet Songtext
von Astrid Lindgren

Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
Vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
Men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem.
Hujedamej sånt barn han var,
Ej värre tänkas kan,
Och Emil var det namn han bar,
Ja, Emil hette han.

Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
Sing-dudel-dudel-dej,
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
Hu-jeda-jeda-mej


Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
Vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggstång hissa′ han sin lilla syster
Stod sen lungt och såg henne hänga där på svaj.
Hujedamej sånt barn han var,
Fast Ida var rätt nöjd,
Ty ingen annan svävat har
På denna höga höjd.
Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
Dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast
Uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
Så det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej sånt barn han var,
Tror inte också ni
Att den som blott en soppskål har
Vill ej ha gossar i?
Hör nu på, govänner, inte kan jag ju berätta
Alla hemska hyss som vår Emil tog sig för.
Men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
Tänk på det, små barn, om ni denna visa hör.
Hujedamej sånt barn han var,
I hela Småland fanns
Ej nån så vild som Emil var
Och ingen annan stans.

Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
Sing-dudel-dudel-dej,
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
Hu-jeda-jeda-mej.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
Sing-dudel-dudel-dej,
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
Hu-jeda-jeda-mej