Fattig bondräng Songtext
von Astrid Lindgren

Jag är fattig bonddräng,
Men jag lever ändå
Dagar går och kommer,
Medan jag knogar på
Harvar, sår och plöjer,
Mockar, gräver och bär
Går bak mina oxar,
Hojtar, visslar och svär

Jag är fattig bonddräng,
Och jag tuggar mitt snus
Och när lörda′n kommer,
Vill jag ta mig ett rus
Sen, när jag blitt livad,
Vill jag tampas och slåss
Vila hos en flicka
Vill jag också, förstås


Sen, så kommer sönda'n,
Och då vill våran präst,
Att jag ska i kyrkan
Men då sover jag mest
Prästen kan väl sova
Hela måndagen, men
För en fattig bonddräng,
Börjar knoget igen.

Så går hela veckan,
Alla dagar och år
Jag går med min lie,
Och jag plöjer och sår
Jag kör mina oxar
Och jag hässjar mitt hö,
Harvar, gnor och trälar,
Och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng,
Invid Himmelens port
Lite rädd och ledsen
För de synder jag gjort
Man ska inte supa,
Hålls med flickor och slåss
Herren, Gud i Himlen,
Är väl missnöjd förstås


Men, då säger Herren:
Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan
Och ditt eviga slit
Därför, fattig bonddräng,
Är du välkommen här
Därför, fattig bonddräng,
Skall du vara mig när

Och jag, fattig bonddräng,
Står så still inför Gud
Och sen klär han på mej
Den mest snövita skrud
Nu du, säger Herren,
Är ditt arbete slut
Nu du, fattig bonddräng,
Nu får du vila ut