Sången om Annabell och gummimadrassen Songtext
von Robert Broberg

Jag ska aldrig glömma din gummimadrass
En blå variant som var alldeles kass
Du gav den till mig när vi kom hem en kväll
Och jag skulle få sova hos dig Annabell
Ja till och börja med var den ju alldeles platt
Jag tänkte det blir inge sova inatt
Jag blåste, jag slet, jag blev rödaktikt gräll
När jag skulle få sova hos dig Annabell
Madrassen var sladdrig jag slet som en slav
Och varje gång jag la mig ner så halka jag av
Jag trodde du mena under samma fäll
När jag skulle få sova hos dig Annabell
Jag låg och höll fast mig alldeles slut
Då lossnade proppen och luften pös ut
Jag suckade "Äh, lägg av med ditt gnäll"
Sa du då och somnade om Annabell
Och det var alldeles mörkt jag såg ingenting Proppen var borta när jag kröp omkring
Rakt på ett stolsben och fick mig en smäll
När jag skulle få sova hos dig Annabell
Så jag bet om ventilen för att täppa till
Jag ska aldrig äta madrass en gång till
Det drog ikring golvet och allt kändes fel
När jag bad om en plats bredvid dig Annabell
"Äh, lägg dig på golvet låt mig va ifred" sa du
"Bussigt" sa jag ska tänka på de
Jag kände mig blåst du va inte snäll
När jag skulle få sova hos dig Annabell
Nej, jag ska aldrig glömma din gummimadrass
En blå variant som var alldeles kass
Du gav den till mig när vi kom hem en kväll
Och jag skulle få sova hos
Ja, jag skulle få sova hos dig Annabell!