Alla har vi varit små Songtext
von Povel Ramel

Minnen! Låt oss ägna oss åt minnen
Och vända blicken mot vår flydda barndoms da′r
Om vi gemenamt av oss klär det sociala skal vi bär
Så är vi ändå en produkt av mor och far

Vi har ju en gemensam nämnare för alla har vi varit små
Ja, aldrig kan man komma från att vi alla varit små
Kan hända har man växt till både visdom och format
Men en gång var man liten, stal av degen före baket, skrek och sprätte smör i taket

Säkert var du sök med bott en tand och babymössan lätt på sne'
Och tänka sig att du har varit ännu mindre än du är
Jag var en bortskämd liten klump som jämt föråt mig på glassen
Jag var sämst i klassen, alla har vi varit små, a två, a tre, a fyr


Minnen! Alla har vi våra minnen
Så varför stänga in sig i sitt ödes torn?
Nej, du ska slå dig för ditt bröst, ty det bör vara dig till tröst
Att innerst stammar vi från samma skrot och korn

Ja, hela galleriet av konstigt folk som dagligen du stöter på
Är kanske stora drumlar nu, men alla har de varit små
Din chef som snorkigt nekar dig den lön du vill ha höjd
Har också varit liten, sparkat av sig täcket, åkt kana ner för räcket

Du kan tänka dig de vilda duster om sin veckopeng som barn han haft
Och trots sin röda näsa har han en gång druckit hallonsaft
Med lite fantasi så kan du se hans väldiga mage
Rentav hoppa hage, alla har vi varit små

Ja, det har vi gemensamt, folk och fä, att alla har vi varit små
Det är just livets ABC att alla har vi varit mindre
Om det nu tycks dig högst otroligt när du står vid din spegel
Så är det dock en regel

Alla har vi varit
Alla har vi varit
Alla har vi varit små