Visa Från Vargaskogen Songtext
von Lalla Hansson

Det kunde varit midnatt,
det var åminstone sent och mörkt
och dalen låg svept i långa svarta skuggor.
Och i ett torp satt unga Lisa,
och hon väntade på sin vän,
som kom från andra sidan skogen genom natten.

Mellan byarna var en halvmil,
det verkar inte så långt min vän.
Men mellan människorna var det ljusår,
de låg i fejd sedan ′35.
Ja det var då som brukspatronen,
hade hittat sin nya malm,
och det blev bråk om vem som ägde Vargaskogen.

Men vad bekymrade det väl Lisa,
som satt och spejade över mon,
och ville Anders skulle blinka med sin lampa.
De hade kommit på det knepet,
så att de samtidigt smög sig fram,
och i den mörka, varma ladan fick rå om varandra.


Mellan byarna var en halvmil,
det verkar inte så långt min vän.
Men mellan människorna var det ljusår,
de låg i fejd sedan '35.
Ja det låg faktiskt folk därute,
inunder snår och under ris,
som skulle klå vem som än blinkade åt Lisa.

Och Lisa hör någon bakom sig,
och ser när Anders kliver in,
"det var så att batterierna var klena".
Sedan kramade de varandra,
vad kunde ljusets låga göra,
mot den suck som skakade genom hela torpet.

Mellan byarna var en halvmil,
det verkar inte så långt min vän.
Och mellan Lisa och Anders fanns det
inte ens plats för lakanen.
Men bonden Larsson han hade siktat,
den lilla Lisas små behag.
Och med ondan list så smög han där i skogen.

Han brukade se hur någon blinkade,
för att sedan träffa henne där bland höet,
och alltså tände han förväntansfullt sin lampa.
Och det sade PANG och det sade jävlar,
när ortens ordningsmän slog till,
och lämnade kvar han, bonden Larsson, mitt i skogen.


Mellan byarna var en halvmil,
det verkar inte så långt min vän.
Men mellan människorna var det ljusår,
de låg i fejd sedan ′35.
Och sensmoralen om det finns någon,
den får du sköta om helt själv,
för jag är dålig med att mässa och predika.
Men det är sant att man mår bättre,
och att man trivs så mycket mer,
om man undviker att bråka, slåss och gräla.

Och vår Anders han drog till staden,
och vår Lisa hon flyttade med,
och därför slutar vi väl berätta om det hela.