Inte lätt att vara pöjk Songtext
von Gösta "Snoddas" Nordgren

Förr i världen var det dans på logen med spelemän som filar sin fiol.
Och vägen den tog man genom skogen, och plockade åt flickan en viol.
Förr kom flickorna ut i sjaletter, och trallade på vägen två och två.
Ja, det var skoj och dans i glada nätter, nu har man nästa glömt hur det var då.
Men än klär sig flickorna lördigsfina när de skona träffa pojkarna sina.
De stålar som stolen i grannaste tjolen, då är det inte gött att vara pöjk.
Och än står det säkert en björk på marken, där de kära rista namnen i barken.
Mångubben lyser och flickungen fryser, då är det inte gött att vara pöjk. Och natthimlen är som ett öppet parasoll, och flickan så söt som det sötaste troll.
Och dragspelet ljuder på avlägset håll, till råga på allt uti måll.
Ja, än klär sig flickorna lördgasfina när den skona träffa pojkarna sina.
De strålar som solen i grannaste tjolen, då är det inte gött att vara pöjk.
Förr i världen var det enkla vanor när dansen gick i mal en lördagkväll.
Då fanns det inga övertäkta vanor och ej musik utav ett jazzkappell.
Förr kom pojkarna ut käppar, som de skurit i ett hasselsnår.
Å röda lyste alla flickors läppar och äkta liksom mogna Men än klär sig flickorna lördagsfina när de skona träffa pojkarna sina, de strålar som solen i grannaste tjolen, så är det inte gött att vara pöjk!