Helgdagskväll i timmerkojan Songtext
von Sofia Karlsson

Bort, längtande vekhet
Ur sotiga bröst,
Vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld,
Vi ha kött,
Vi ha brännvin till tröst,
Här är helg,
Djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon
Ur din fullaste hals
Om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren,
Och spela vals
över spökblåa, månlysta snår!


Det är mil efter mil
Till lador och hus
Där frosten går tjurig vid grind,
Här är lustigt
I stockeldens gula ljus,
Som darrar i nattens vind.

Och du är fager, Brogren,
I eldglans röd,
Där du gnider din svarta fiol,
För mat och för brännvin
Du glömt all nöd,
Och din panna är ljus
Som en sol.

Och Jon,
Där du sitter
Vid grytan din,
En baron
I din mollskinnsskrud,
Se fast åren ha garvat
Ditt sega skinn,
I ditt sot är du ung
Som en gud!


Och Vargfors-Fredrik,
Du skrattande man,
Som vill alla uslingar väl
-Kom, sjung
Om din ungdoms synd,
Om du kan,
Och en skål
För din gossesjäl!

Och när morgonens stjärnor
Blekna och dö
Och när ångorna
Stelna till is,
Och när dagningen skälver
På myr och sjö
Vi sova
På doftande ris.

Ja då sova vi alla
På granris tungt
Och drömma om bleka mör
Och snarka
Och vända oss manligt
Och lugnt,
Medan elden
Den falnar och dör.