Brukshotellet Songtext
von Björn Afzelius

Hon står där, på verandan
Som så många gånger förr
Och ser hur Solen sänker sig mot vattnet
Hon öppnar båda dörrarna
Och släpper in den bris
Som svalkar och förebådar natten
Hotellet ligger öde
Sen många långa år
Hon blundar och hon tänker
På hur det var I går
Om natten kommer minnen
Som hon gärna manar fram
Då drömmer hon sig bort och börja nynna:


"Dansa, dansa, du som är ung
I afton är du röd
Bjud upp, mitt barn, ge hals och sjung
I morrn kan du va död
Herrena behöver dig nu
I kväll har du ett pris
I gryningen kan allt va slut
De leker med ditt liv"

Hon tänker på den tiden
Innan bruket lades ner
Då arbetarna kom för lördagsdansen
Då brännvinsglasen gnistrade
Av hundra tända ljus
Och jäntorna var där från hela trakten
Hur hon gick där hela kvällen
Mellan borden, och såg till
Att gästerna fick mat och dryck
Och inte ilskna till
Hon kände de så väl
När hon sa till så blev det lugnt
Det var som hon vore deras mamma


"Dansa, dansa, du som är ung
I afton är du röd
Bjud upp, mitt barn, ge hals och sjung
I morrn kan du va död
Herrena behöver dig nu
I kväll har du ett pris
I gryningen kan allt va slut
De leker med ditt liv"

Så kom den bittra stunden
Förbannelsens minut
Då brukspatron våldtog hela trakten
De stod där, vid fabriken
När maskinerna bars ut
De stod där hela dan och halva natten
Så tystna hennes tempel
Och ljusen blåstes ut
Och folket drevs ifrån den plats
Där jobben tagit slut
Men då och då, när sommarvinden
Smekar som ikväll
Så står hon där och nynnar på sin visa

"Dansa, dansa, du som är ung
I afton är du röd
Bjud upp, mitt barn, ge hals och sjung
I morrn kan du va död
Herrena behöver dig nu
I kväll har du ett pris
I gryningen kan allt va slut
De leker med ditt liv"