Lyckliga gatan Songtext
von Anna-Lena Löfgren

Minnena kommer så ofta till mig
Nu är alla borta, jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hängde

Lyckliga gata du, som varje dag hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram

Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?


Ja, allt är borta och det är bara så
Ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll som ju alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta, huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden

Lyckliga gata, det är tiden som här dragit fram
Du fått ge vika nu för asfalt och för makadam

Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
Trampat och skövlat, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?