Odyssevs Park Avenue Songtext
von Ulf Lundell

Jag stod där och tänkte på
Schopenhauer Och Chuck Berry
Sandy Denny när Alexandra Rapaport
Kom gående genom lobbyn på
Park Avenue Hotel

Hon var minst lika vacker i verkligheten
Jag tog hissen upp till 10: an
Jag ville bjuda henne på middag
Efter showen i hallen
Samma kväll

Hon hade redan åkt
Så jag gick ut och drev på stan
Ge nån natten som en skugga, och jag
Jag tänkte på den där dan
Då vi möttes där i den salta luften
Och mitt kranium blev till en arena
Och Achtung baby fick mina ögon att
Börja lysa


Som två psykedeliska tromber och
John Huston sa
If you want it, kid, go and get it
Förklara inte, klaga inte, skvallra inte
På Goetheplatsen började jag frysa

Jag gick in på ett café där
De spelade Cohen
Någta flickor satt och rökte nåt i ett hörn
Röken ringlade åt mitt håll som en albino-boa smög sig en slinga in i min näsa

På caféets golv
Växte en världskarta fram
Och jag klev ner i den
Det var hälsosamt men hårt
På en kanadensisk gård
Brann en lönn i gult och rött

Och bonden kom gående över gårdsplanen
Med en högaffel i hand
Han sa, om du inte vet vart du är på väg
Så kommer varje väg
Att ta dig ingenstans


Du är en mogen man
Du måste öppna dörrar
Befria visionerna
Ta nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött

Ridån går ner och allting skingras för vinden
När det tager slut, så tager det verkligen slut
Det enda liv jag känner till snart
Är vägarna, scenerna

Logerna, hotellen
En man i ett hörn satt
Med en hink över huvudet
Han sjöng en sjömansvals för full hals

Född lycklig en söndag
Försvunnen på haven
Senast siktad i
Agadez av alla ställen
Jag har släckt ut, tagit bort
Jag har rensat i romantiken
Jag ville se hur rått och naket det kunde bli
Jag säger, halleluja!, halleluja!
Nu är jag lika skräckslagen som fri

Det är drama varje dag
Och publiken skriker Jogula...
Mera blod i sanden!
Sätt den där spiken i handen
Där sprack en kollektiv böld

Jag tog fram block och penna
Och försökte skriva en sång om sex
Systrar jag kände, femte nio
En av dom spelade Move it!
Hette Cleo

Hon sa
När du bli en man en dag så måste du
öppna dörrar
Befri visionerna
Gå nya vägar
Föda nytt hopp in i det som dött

En av dom där flickorna flög bort till
En jukebox, och Neil Young
Började sjunga
Change your mind
Jag såg en bred flod med pråmar som tåg
Och flera broar över

Ut mot en kust där
En stig löpte längs klipporna
En kvinna med fladdrande kjol stod däruppe
På krönet med flygande hår till knäna i
I grönskande klöver

En sån bild att bära med sig
Men efter, femhundra mil är man
Som Lord Byron i en coach
På väg till Venedig
Mannen i hinken muttrade
Har du sett Family life av Ken Loach?

Kärlek är en handling
Tillit är en förmåga
Önskar att jag hade nån att bevisa det för Innan jag gör min sista piruett
Och dör
Som en soldat som förblött

Kanske Dalai Lama
Eller flickan där
Eller Laetitia Casta
Som ramlar ut ur en lexikon
Som en befriare från Babylon
Hon säger, om du är en man

Så måste du
Öppna dörrar
Befria visionerna
Gå nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött

Den där svarta killen i lackbyxor
Kommer över till mitt bord
Med en iranier
Dom slår sig ner
Den svarte killen säger
Allt du behöver frukta Är isolationen

En målare kommer in
Och skjuter sig själv i hjärtat
Han sjunker ner över jukeboxen
Som en bläckfisk
Ingen bryr sig, han får noll poäng
För den chablondemonstrationen

En Kvinna i rött börjar läsa
Becketts Ekos ben
Det är bara misslyckandet
Som kan betyda nånting här
Mannen i hinken skrek
Alla hjältar måste dö en dag
Det kan vara här just nu
Eller lite senare där

Adrenalinvargarna sitter och tjuter
På ett räls av guld
Och månen är full
Hela världen går omkull
Golvet bliver svart och stjärnbestrött

Kvinnan i rött stiger rätt upp i mörkret och kommer fram och lägger
Handen på min arm
Hon säger
Dina problem är så banala
Kan du hjälpa mej att betala?

Om du vill va min man ikväll
Så måste du öppna dörrar
Befria visionerna
Ta nya vägar
Ge nytt hopp in i det som dött

Fem benrangel dansar
På ett plåttak i månens sken
Skakar sina vita ben
Men därunder i sänglampans sken
Har benen fortfarande kött
Det är levande och varmt
Och skälvande ännu 10 trappor upp
Det kanske inte är kärlek
Men det är bättre än ingen kärlek alls

Hon viskar
Du vet den som fruktar kärleken
Fruktar livet
Och den som fruktar livet
Har redan så gott som dött

Jag vaknade upp med
Ett bröst i min hand
Men i samma politiskt korrekta land
Som klipper av våra vingar och
Skär ut våra tungor

Jag föll ner på knä bredvid sängen
Och knäppte händerna och bad
Gud, den här resan har varit så lång
Fyll mitt hjärta med koltrastsång
Allt det här känns slitet och nött

Det måste finnas
Nånting att tro på här
Nånting att leva för!
Ge mig en uppgift igen!
Vad är det jag inte har fattat än?
Hon vaknade upp och sa

Min vän du måste öppna dom där dörrarna nu
Befria visionerna
Ta nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött