Levande och varm Songtext
von Ulf Lundell

Jag saknar min ungdom, jag vill inte bli gammal
Vi gick i den varma sommarnatten med armarna om varandra
Nu sitter jag fast här i den här sagan om mig själv
Och jag har nästan ingenting att längre att räkna in när det blir kväll

Under lyktorna och träden, förälskade, berusade
Av kärleken och vinet, av nattens regn och rå
Jag är tämjd nu till slut, fjättrad av historien
Av det liv jag inte visst eller kunde veta nånting om

Det finns en död i medelåldern och rebellen själv, han vet
Att han borde brunnit upp för längesen, nu är det mesta ensamhet
Nu är dagarna så långa och nätterna en snårig skog
Full av hästar, full av ansikten, de som älskade, de som dog


Har jag älskat än, har jag levt?
Har jag varit ett med livet här?
Eller ha jag slarvat bort allting?
Har jag nånsin varit kär?
Var jag kär där i den varma natten
Eller gör avståndet en lögn
Ljuv nog att bära mig vidare
För att än en gång bli ung?

Du längtar hela livet, sen en dag tar livet slut
Då vet du äntligen att leva är att ständigt längta ut
Att längta efter kärleken, efter en enda kort minut
Av hemkomst här i kosmos – längtan efter Gud

Är det en ynnest eller en förbannelse att ha varit ung på 60-talet?
Vi är ett utdöende släkte nu, här i staten och kapitalet
Jag förbannar mina minnen som aldrig lämnar mig ifred
Du tror jag är nostalgisk men jag tärs av en idé

Av en dröm som kanske var för bra för att någonsin bli sann
Jag vill vänja mig vid världen här men jag tror inte jag kan
I den varma sommarnatten, med bara armar om varann
Kanske är det allt, sen inget mer, det är vad jag tror ibland

Ingen kan bli ung igen, men lyktorna är kvar
Under träden i den varma natten går de par om par
Jag vill gå där i ett annat land med en kvinna vid min arm
Det här krigen är så meningslöst, hon är levande och varm


Hon är levande och varm
Hon är levande och varm
Hon är levande och varm
Levande och varm
Levande och varm
Hon är levande och varm