Klockorna Songtext
von Ulf Lundell

Hit når sällan ljudet av klockorna
Från kyrkan borta i mörkret
Uppe på kullen där de döda sover
När jag var ung hörde jag dem slå

Varje söndag som aldrig släpade sig fram
Som söndagarna kan göra nu
Som körde framåt lite grann och sen fick stå

Tom och jag drog längs vägarna genom skogarna
Vi var vänner utan tvång, utan kval
Han hade sitt hemma hos sig, jag hade mitt
Vi ville bara ut från allt ett tag

Livet är en labyrint man får leta sig fram igenom
Där är en guldtråd, där en smaragd
Där lite guld, diamanter

Tom var en diamant, vet inte var han är idag
Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp
I sina konturer och kanter


Det står en man uppe på kullen
Han har inget annat för sig än att blåsa ut tiden
Ur sitt gyllene horn

Nere i stan, ut på gatorna talar man ett annat språk nu
Som om vi aldrig funnits
Aldrig gått hemåt i gryningen över Skurubron

Tom och jag drog längs vägarna
På jakt efter sommargästernas flickor
Gräsmattorna, badhusen, hundarna, vikarna
Baggensfjärdens solglitterfickor

Livet är en labyrint man får leta sig fram igenom
Där är en guldtråd, där en smaragd
Där lite guld, lite diamanter

Tom var en diamant, vet inte var han är idag
Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp
I sina konturer och kanter

Jag förlorade ett slag igår, en skitsak egentligen
Men det har förgiftat luften här som ett aldrig helt läkande sår
En ensam man förmår inte mycket emot makten och eliten
Vill de bryta mot lagen så gör de det
De har sin egen rätt, sin egen lag


Hit når sällan klockorna från kyrkan borta i mörkret
Uppe på kullen där de döda sover
När jag var ung hörde jag dem slå