Ett stenbord i Toscana Songtext
von Ulf Lundell

I parkeringshuset är det fotspår
I asfalten, dom har stelnat nu
Den här sommaren var lång och het
Rensade garderoben i går
Slängde kläder i en gul låda på stan,
Utanför tunnelbanan står nu en profet
Och pratar om stjärnorna och Jorden
Och om meningen med allt.
Han har min jacke på sej och min halsduk
För nu har det börjat blåsa kallt
Kunde vart jag och det där paret
Som går bland parkens gula blad
Med armarna om varann
Det kunde ha vart du och jag.


Det kunde ha vart du och jag
Vid ett stenbord i Toscana
I skuggan under trädet
En varm septemberdag
Kunde ha vart vi två
Vi två
Säj mej, min älskade vän
Vad är det för lag
Som vi älskar att bryta mot
Som bortskämda barn
Det är kärlekens lag
Den är så enkel, så enkel
Men vi gör den så svår
Vi två.

Det finns kvinnor som tror att män tror
Att kvinnor står i förbund med djävulen
Men mitt misstag är ett annat,
Jag har alltid trott att kvinnan står för nåt högre
För hoppet, för framtiden, för sanningen.
Romantisk kan hända, en piedestalfilosofi
Det är sant
Men i kvinnan har jag sökt och längtat
En hemlig bundsförvant
En reskamrat för vägen ut
Till ett större och rikare liv.
Kroppen har sin hunger
Ögat sin lust, men det är ditt
Väsen jag är mest förtjust i.


Det kunde ha vart du och jag
Vid ett stenbord i Toscana
I skuggan under trädet
En varm septemberdag
Kunde ha vart vi två
Vi två
Säj mej, min älskade vän
Vad är det för lag
Som vi älskar att bryta mot
Som bortskämda barn
Det är kärlekens lag
Den är så enkel, så enkel
Men vi gör den så svår
Vi två.

Vi har olika gåvor, olika förmågor
Vi är till för att komplettera varann
Så säj mej du som vet så mycket bättre än jag
Varför vi sliter skallarna av varann
Kvinna och man?

Det kunde ha vart du och jag
Vid ett stenbord i Toscana
I skuggan under trädet
En varm septemberdag
Kunde ha vart vi två
Vi två
Säj mej, min älskade vän
Vad är det för lag
Som vi älskar att bryta mot
Som bortskämda barn
Det är kärlekens lag
Den är så enkel, så enkel
Men vi gör den så svår
Vi två.