Ensammast på jorden Songtext
von Thomas Stenström

Mina tonår sitter kvar
Jag växte upp alldeles för fort
Jag har sett saker som jag bett till Gud
Att han ska ta bort
Å att månen, visar vägen hem
Jag flyttade när jag 17
Jag var full varenda dag
Där jag kommer ifrån
Var det bestämt vem man va
Allt kvar än, bakom ögonlocken

Hon sa "vad som än händer
Är jag här om det brinner
Regnet som föll inatt det kanske släcker solen"
Hon sa "flyg högre än du kan
Men släpp aldrig min hand
För utan varann är vi ensammast på jorden"


Det fanns ett ställe i stan
Jag kan visa dej var
Där vi lyfte från marken från en neonbar
Mot månen, vi kom aldrig tillbaks igen
Jag glömmer aldrig när hon sa
"Här står alla på kö
Ja, alla vill till himlen men ingen vill dö"
Allt är kvar än, bakom ögonlocken

Hon sa "vad som än händer
Är jag kvar om det brinner
Regnet som föll inatt det kanske släcker solen"
Hon sa "flyg högre än du kan
Men släpp aldrig min hand
För utan varann är vi ensammast"

Vi har förlorat
Vi förlorade
Men du är med mej varje dag
Vi kan väl låtsas
Låt mej hoppas
Att livet blev som du sa

Vi kan väl låtsas
Låt mej hoppas

Släpp aldrig taget om handen min vän
För utan varann är vi ensammast på jorden
På jorden