Det var i vår ungdoms fagraste vår Songtext
von Sven‐Ingvars

Det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hade gått och läst och man var sjutton år
Man kände att livet lekte, minsann
Som det ju bara kan uti Värmeland

Till allt som var sköj och livat sprang man fort
Långt värre än löparnisse nånsin gjort
Det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hade gått och läst och man var sjutton år

Som blånor i kroppen hade man då
Man måste absolut bort till festplatsen gå
Och fortskaffningsmedel hade vi med
Vi åkte fyra man på en gammal moped


Från Munkfors hon hade dragar-Monika
Till hav först man for och hörde Monika
Ja, det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hade gått och läst och man var sjutton år

Var danskväll man hörde väderets rapport
Av den forstod man gott att det inte blev törrt
Och vesst som det regna, kom det en skur
Det märkliga, det var att man aldrig blev sur

För solsken och värmen fick man innanbord
När töser′a viska varma kärleksord
För det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hade gått och läst och man var sjutton år

De töser ja nämnde var nog visst
De lika granna var som en blommande kvist
Om sedan nån va från stan eller byn
Hon liten va och nätt som ett morbackagryn


I Arvikasundet Filipstad och Grums
Det slog inte fel, man blev forälskad bums
Det var i vår ungdoms fagraste vår
Man hade gått och läst och man var sjutton år