Den skräpiga bakgården Songtext
von Stefan Demert

Uppå min bakgård ligger allsköns bråte
Där ligger hjärtat, slaget mitt itu
Det må förlåtas att mitt öga gråter
Där ligger resterna av jag och du

Uppå min bakgård ligger allsköns trassel
När får jag tid och kraft att röja av?
Ack, jag är rädd för att vårt brutna prassel
Ska lägga mig i en för tidig grav

Här ligger våra söndagspromenader
Då vi gick hand i hand i grönskan ut
Du var mitt hjärter ess och jag får spader
När jag förstår att alltihop är slut

Din pyttipanna var omåttligt läcker
Vid tanken där uppå, min mage gnyr
Men ack, du både ägg och hjärtan knäcker
Blott pyttipanna blev vårt äventyr


Nu någon annan blandar dina drinkar
Jag hoppas att du njuter av min skalp
Nån annan matar dina rosenfinkar
Och vattnar träden med din boxervalp

Nån annan sitter med dig uppå vår bänk
Och läser dikter uti månens sken
Jag hoppas verkligen det är en hård bänk
Och att det blåser kallt kring era ben

Jag såg dig senast för en vecka sedan
Du var på bio med en mysko knöl
Och då gick månen och min själ i nedan
Jag knalla′ hem till mig och grät en pöl

Jag sökte genom alla skåp och lårar
Till dess jag funnit alla brev du skrev
Sen satt jag där i vankelmod och tårar
Och vek små svalor utav dina brev

Uppå min bakgård, råttorna kalasar
Allt som vi ägt gemensamt gnags itu
Men jag ska samla bråten till en brasa
I den ska brinna både jag och du


En vacker dag ska mina tårar sina
Då går jag ut på går'n och tänder på
För det finns läppar mjukare än dina
Och det finns ögon som är mera blå