Visan om Metta Fock Songtext
von Stefan Andersson

Det var sommarn då himlen brann
Uti Trävattna fagra land
Då Charlotta och Abraham
Gav upp andan och försvann

Rykten gick det var hustruns hand
Som förgiftade barn och man
Kanske hon vill bekänna allt
Uti fästningens mörka valv

På kommendantshusets vind går en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind när hon sjunger
Om det där som hon drömmer

Att någon på jorden skall ge henne ro
Att någon nu levande skall henne tro
Att hon sörjer
Den sanning vi döljer

Glöm inte mig
Glöm inte bort mig
Glöm inte mig
Glöm inte bort mig


Hon fick med sig en silvertråd
Att brodera ett brev om nåd
Adresserat till konungen
Han som rår över sanningen

Inte trodde han hennes ord
Metta Fock blev nu bränd för mord
I november på Fagredsmon
Det var hösten då himlen dog

På kommendantshusets vind går en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind när hon sjunger
Om det där som hon drömmer

Att någon på jorden skall ge henne ro
Att någon nu levande skall henne tro
Att hon sörjer
Den sanning vi döljer

Glöm inte mig
Glöm inte bort mig
Glöm inte mig
Glöm inte bort mig

På kommendantshusets vind går en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind när hon sjunger
Om det där som hon drömmer


Att någon på jorden skall ge henne ro
Att någon nu levande skall henne tro
Att hon sörjer
Den sanning vi döljer

Glöm inte mig
Glöm inte bort mig
Glöm inte mig
Glöm inte bort mig

Glöm inte mig
Glöm inte bort mig
Glöm inte mig
Glöm inte bort mig