En ny Ida Lupino Songtext
von Staffan Hellstrand

Hon kom med båt från Venezuela
Hon ville bli en ny Ida Lupino
Men hon fick gyllene regn I en bondagesäng
Och barn med den hon hatar mest av allt
Hon har gått Hornsgatan halvvägs till månen
Och byggt ett himmelskt hus av neonen
Och hon viskar stackars barn till alla förortsmän
En svart- och gråmelerad vattensäng
Stackars, stackars, stackars, stackars barn.


Hon darrar när hon pratar
Och hon gråter när hon saknar.
Hon har ett nyckelhål där hon ser ut
Och där ser hon annorlunda ut.
Hon har gått Hornsgatan halvvägs till månen
Och byggt ett himmelskt hus av neonen.
Och hon viskar stackars barn till alla förortsmän
En svart- och gråmelerad vattensäng
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Stackars, stackars, stackars, stackars barn

Stackars barn

Hon tar sin unge med till Skansen
Han får klappa vad han vill.
Hon hör Peter sjunga på radion
Och han sjunger en sång för april.
Hon har gått Hornsgatan halvvägs till månen
Och byggt ett himmelskt hus av neonen.
Och hon viskar stackars barn till svenska förortsmän
En svart- och gråmelerad vattensäng
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Det var allt hon sa, det var allt hon sa
Stackars, stackars, stackars, stackars barn
Stackars barn, stackars, stackars barn
Stackars, stackars barn