Gunnar Vägman Songtext
von Östen med Resten

Jag har sett honom sitta bland unga
Invid dörren på hemgjord stol.
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
Till sin gnälliga gamla fiol.

Jag kan minnas den reslige finnen,
Och hans blick under buskiga bryn,
När han drog sina fagraste minnen
Om sin ungdom i Mattina-byn.


Det var skämtsamma låtar från logen
Det var visor han själv hade smitt -
Han var gammal som bygden och skogen,
Och hans hår det var glesnat och vitt.

Har du lyssnat när topparna gunga
I förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
Som han sjöng när han fått sig ett rus?

Och ett moln kunde skymma hans panna
Under stråkens darrande dans,
När han sjöng sina visor om Anna,
Om Anna som aldrig blev hans.