Viskaren Songtext
von Nanne

Jag är ingen våldsam kvinna, jag blir väldigt sällan arg
Men jag har en liten egenhet
För även jag har mina gränser, och när vreden styr totalt
Så behandlar jag mig själv primalt

Som när min sambo stack
Så bad jag om en sista kram
Där stog vi kind mot kind
Jag snyftade så ömt hans namn

Han tror att jag ska viska något
I hans öra när jag skriker

Jag pressar munnen mot hans öra

Snälla du, förlåt
Så jag bär mig åt

Och jag satt en dag på bussen, med en gammal dam bredvid
En sur och trumpen individ
Och i hennes knä så satt en lika ilsken liten hund
Och jag ana′ fradga i hans mun


Utan förvarning
Så greppa' han min arm och bet
Mitt blod det bara rann
Hon sa: "Det var ditt eget fel"

Hon tror att jag förlåtande
Ska pussa hunden på hans öra

Jag greppar även mattes öra

Snälla ni, förlåt
Så jag bär mig åt

Men nu sitter jag hos läkarn, för det här går inte an
Och han frågar varför jag är där
Det är marigt att förklara, kanske är det nåt mentalt
Men att hjälp behövs är uppenbart

Han lyssnar på mitt hjärta
Då jag plötsligt inte kan förhindra

Jag greppar stetoskopet, skriker

Wow, vad det känns bra
Tack och god dag