Den sista jäntan Songtext
von Monica Zetterlund

Östan om sträss och präss och västan om krogera
vandrar hen här, den sista jäntan i skogera.
Ungfolket lockats att lämna skogens bryn
Viljelösa flyn!
Ja ä allena i byn.
Mina kavaljerar må sitta där och glo på nattklubbera.
Ja finner tröst iblann di enstaka gubbera.
Runt om i stugera väntar di på mej,
lite övermogna, men ack, så trogna:

Pål i Backen, Krumme Nicka, Tjuvsta-Jon och Vallentin i Gnet.
Skröppletorpan, Måns me läppa åsså hen var namn ja inte vet.


Förr sprang ja runt te dom me mjölken frå sätrera,
nu får ja hjälpa dom dra skäggen ur tetrera.
Jo tack te kaffe å köss som smakar rök.
Nej tack te en gök.
Ack, vilka rara besök!
Ni ska veta, ungherra ner i stan är renaste drullera.
En bjöd mej i sin bil och fnatta på bullera.
Dom som ja köpt på Syréns Könditori
jämte en marängbunt
te dagens sväng runt me′

Pål i Backen, Krumme Nicka, Tjuvsta-Jon och Vallentin i Gnet.
Skröppletorpan, Måns me läppa åsså hen var namn ja inte vet.

Mången sökt locka mej ifrå gammeldrängera
bort te schangtila dagar blann mannekängera.
Ja minns två stöckna som var här speciellt.
Kamera och tält,
di va från Fib-Aktuellt!
Men då sa ja: Int vill ja föttgraferas i bare strumpera
blann alla klämma stintor som visar gumpera!
Nog för di lövte mej hygglit me betalt
men de kostar mera
att chikanera

Pål i Backen, Krumme Nicka, Tjuvsta-Jon och Vallentin i Gnet.
Skröppletorpan, Måns me läppa åsså hen var namn ja inte vet.


Fölk som har sett oss dansa långdans runt bergera
flinar och muttrar nåt om Snövit och dvärgera.
Tro mej, den äldste av tuppar kan ännu
ropa kuckeliku -
löckliga ja som har sju!
Köm me mej i valsen, I gosse-gubbar! Rör på hormonera!
Här är mitt unga hjärta, slåss om portionerna!
Förr än ja mistert te busera i stan
stannar ja i skogen
och bliver trogen

Pål i Backen, Krumme Nicka, Tjuvsta-Jon och Vallentin i Gnet.
Skröppletorpan, Måns me läppa åsså hen var namn ja inte vet.

Småningom - körs i grytan - mitt blann spektaklera
hände sej ett utav di stora miraklera.
Nånting i kröppa ja aldri förr känt å
for å trängde på.
Så, ett tu tre var jag två!
Bara denna dängandes löcka när jag bligar på dottera
som i sin lilla spånkorg leker me kottera
Hej lilla knyte och tack för att du kom!
Sug en skvätt ur natta
och hedra pappa:

Pål i Backen, Krumme Nicka, Tjuvsta-Jon och Vallentin i Gnet.
Skröppletorpan, Måns me läppa åsså hen var namn ja inte vet.