Teaterlåten (Vara som man inte är) Songtext
von Mikael Wiehe och Kabaréorkestern

Jag såg en pjäs häromdan på en teater i stan
Det var en tjej, jag kände som var med
Jag satt på första parkett, jag hade gratisbiljett
Ändå var det nåt som var på sne′
För tjejen, jag känner, är trevlig och rar
Men här i pjäsen var hon dum och le'
Ja, det som slog mej var det
Att hon gjorde succé
Genom att vara som hon inte är


Och jag är bara en vanlig grabb
Ja, jag är också en sorts barn av min tid
Så jag slogs ju av tanken på världen som scen
Och på livet som en komedi
Där såna som Bohman och Ahlmark och Fälldin
Kommer in som på en kabaré
Och visar upp sina knep
Och sen gör jättesuccé
Genom att vara som dom inte är

Livet är kort och trycket är hårt
Alla vill att man ska bli nåt fint
Om man inte ställer upp på att va som dom
Då ger dom inga alternativ
Dom vill, man ska ta skeden i vacker hand
Men vilken hand är det
Är det den, man kör fram
För att få tjäna en slant
På att vara som man inte är


Ja, så satt jag och tänkte tills pjäsen tog slut
Och tills publiken gick därifrån
När tjejen, jag kände, kom fram och sa "Hej"
Och "Vad tyckte du om det, du såg"
"Jo, visst var det trevligt och visst var det bra
Men jag vore ännu mer tillfreds
Om det bara var på teatern
Som man gjorde succé
Genom att vara som man inte är"