Sång om syrsor Songtext
von Lustans Lakejer

Jag kan inte längre höra syrsor - det är trist
Men det är en överkomlig brist
Syrsan sång är inte någon oersättlig sång
Men ändå, jag minns en gång

Det var då, det var en vår, jag var knappa sjutton år
Och han var förstås min unge casanova
Han sa varmt och ömt, vad det har jag glömt
Men det var nånting han lova


Evig kärlek, ja jag tror att det var nåt sånt han svor
Jag var drakens fånge han var sagans prins
Liksom vaknad nyss utav prinsens kyss
Vi såg varann i ögonen och syrsor
Sjöng sin serenad, jag minns att jag var glad
Men det är också nästan allt jag minns

En gång kan det hända det kan hända ganska snart
Tekniskt går ju allt i sådan fart
Att vi kurar hop oss i ett skrymsle på vår jord
Någon söker efter ord

Det var då det fanns en värld den var inte mycket värd
Men den var vårt hem och syrsor sjöng om kvällen
Vårar kom med grönt allt var ganska skönt -åtminstone på vissa ställen

Nu har solen blivit skymd i aniaras isblå rymd
Och vi tvivlar på att goda gudar finns
Men jag minns en gång, syrsor sjöng sin sång
För den som hade öra till att höra
Kärlek, tro och hopp, var nåt vi då fann opp
Men det är också nästan allt jag minns