Ett slags liv Songtext
von Lars Winnerbäck

Jag har aldrig drömt om diamanter
Jag har aldrig drömt om guld
Jag har drömt för att få vila en stund
Från ärenden och skuld

Från en kall och blåsig vinter
Från ett inarbetat mönster
Jag är ingenstans på väg här
Men det lyser i ditt fönster

På varsin sida samma säng
På varsin sida jorden
Här rullar bilder från en undergångsfilm
Och jag har svårt att finna orden

Ser du stenarna som rullar här?
Det blir aldrig mer som förr
Det här är sista gången jag vänder om
Och ringer på din dörr


För tradarna som ger sig ut på vägarna
Eller båtarna som lämnar sin hamn
Jag kommer aldrig sluta höra hur de ropar mitt namn
Ta vind, ge dig av, här finns en famn
Och ett slags liv

Hör du sångerna och ropen?
Det är ungarna på gården
De säger att allvaret är över för den här gången
Det var en hare där i snåren

Häll upp mer av det röda
Och säg att du vill ha mig
Jag är lite rädd att andra män
Ska komma hit och ta dig

Och jag är rädd att du mår bra nu
Att allt det onda har gått över
Jag är rädd att jag står kvar på samma punkt
Utan nåt som jag behöver

Gav jag upp det allra dyraste?
Lite grann får man försaka
Jag var bara rädd att
Himlen skulle hämta mig tillbaka


Medan tradarna ger sig ut på vägarna
Eller båtarna lämnar sin hamn
Jag kommer aldrig sluta höra hur de ropar mitt namn
Ta vind, ge dig av, här finns en famn
Och ett slags liv