Jul hos Frälsningsarmén Songtext
von Lars Demian

Gatan den ligger så tyst och så tom.
Det lyser från varje hus.
Dom trasiga änglarna samlas
Runt ett bord med mat och ljus.
Med händerna knäppta till bordsbön
Sitter ensamhetens hov.
Soppa och bröd, en säng för en natt
Och en psalm till vår herres lov.
När hesa röster sjunger
Stilla natt i ljusens sken
Så är det jul hos Frälsningsarmén.
Här sitter Alfred Karlsson
Han som supit sig nästan blind
Och Finske-Harri
Med ärret efter kniven
På sin grova, orakade kind
Och hon som spelar dragspel på centralen


Som har stuckit ner sin man.
Hon har somnat över bordet
Med hatten på
Och med handväskan i sin famn.
Nu sover hon som en flicka
Mot duken vit och ren
Det är jul hos Frälsningsarmén.
Någon tar fram ett munspel
Och spelar en valsmelodi.
Där utanför faller flingor
På dom få som vandrar förbi.
I kväll firar mänskorna minnet
Av den man som en gång sa:
Älska din broder och dela med honom
Av det som du råkar ha.
När ljusen brunnit ut och natten blivit sen
Så är det jul hos Frälsningsarmén.