Moder Min Songtext
von Korpöga

Hon kallar mig om våren
Jungfruligaste våren
Moder min, moder min
Med frisk och bräcklig grönska
Ja, allt som man kan önska
Hon är min, och hon är din

Hon andas grönska, frihet
Andas oskuld nu igen
Svea andas åter, andas rus
Hon klär sig i en ljus och frodig
Skrud igen, min vän
Hon klär sig uti dagg och morgonljus

När våren spritter grön i lövskogstäcket
Och väcker hennes sovande charm
Och solen stänker guld i furuklädseln
Som skyler hennes kurviga barm


Hon bjuder in till sommar
Den ljuvligaste sommar
Moder min, moder min
Med regn och sol och värme
Hon ber mig komma närmre
Hon är min, och hon är din

Hon bjuder upp till dans
Hon bjuder upp till vals igen
Svea bjuder in till sommarbal
Hon kommer klädd uti en skrud
Av skog och sjö och äng
En fest för livet i naturens sal

När sommar bringar liv till allt det gröna
Och brisen känns så smekande varm
Och Solen stänker guld i furuklädseln
Som skyler hennes kurviga barm

Betvingad utav hösten
Den vemodiga hösten
Moder min, moder min
När bär och frukter komma
Och blad och grönska somna
Hon är min, och hon är din


Hon somnar kall och våt
Hon går i dvala än en gång
Svea somnar in i lugn och ro
I slummer drömmer hon om vår
Med ljus och fågelsång
Där livet än en gång ska bygga bo

När stormen sliter hårt i nakna björkar
Som hukar under himlarnas larm
Och Solen stänker guld i furuklädseln
Som skyler hennes kurviga barm

Hon vilar under vinter
Den vita kalla vinter
Moder min, moder min
Där bländar hennes yta
Där stormarna hörs ryta
Hon är min, och hon är din

Där under isens täcke
Vänta kall och frusen mull
Som snart ska växa frodigt friskt igen
Där förra varvets grönska
Lagt sig ner för nästas skull
Som snart ska växa frodigt friskt igen

När kylan spränger frost i skogens stammar
Kung Bore lyfter hotfullt sin arm
Och solen stänker guld i furuklädseln
Som skyler hennes kurviga barm
Och solen stänker guld i furuklädseln
Som skyler hennes kurviga barm
Och solen stänker guld i furuklädseln
Som skyler hennes kurviga barm

För vad är vårens späda björkblad
Utan vargavinterns minne?
Är dess lysande bräcklighet
En tusendel så skön?