Stupagreven Songtext
von Irminsul

I gången tid på våren av hans liv.
Hans stötesten till trygghet falla.
Den svarta död till gården sig då sökt
Och bringat hand på mor och fader.

En mörk tid allena att rida ut.
Med saknad svår och hunger tränger på.
Han räds att livet stig skall nå sitt slut.
Tror räddas kan med tjuvars lära.


Vän till döden sägs domnat sinne dväljs
Alltför längesedan dömd till stupagreven.
En förlorad själ färdas mörkrets väg.
Alltför längesedan dömd till stupagreven.

I bojor slagits för brott han har begått.
Av konungs män åt kronan trogna.
Ett bistert val med väldeliga kval
Hans panna märks med bödelns signum.

Runt hans hem ej synes någon vän.
Likt monolit på karg och dyster äng.
Han önskar livet stig skall nå sitt slut.
I dryckeskrus förtröstan söker.


Vän till döden sägs domnat sinne dväljs
Alltför längesedan dömd till stupagreven.
En förlorad själ färdas mörkrets väg.
Alltför längesedan dömd till stupagreven.