Glassfabriken Songtext
von Gunder Hägg

En fattig flicka stack en dag från mor och far
För att inte ligga dom till last som kvar i hemmet var
Mamma sa: Det duger ju inte att va fattig
Här i världen måste man va rik
På arbetsförmedlingen fick hon ett jobb
Som strutbagare på en glassfabrik

Den sommaren var mycket varm och glassen försvann
Flickan slet så svetten rann och så mycket som hon hann
Mamma sa: Nu tjänar du väl massor med pengar
När affärerna går så bra
Men dom enda som verkligen tjänade nåt
Var aktieägarna

Detta hände på 40-talet
Och klimatet det var ganska hett
Folket tjänade kapitalet
Som rätt och slätt
Växte sig fett


På hösten frös hon när vinden ven
Längst glassfabrikens vägg
Till skillnad från bagarn vid nästa bord
Med både högre lön och skägg
Flickan tänkte: Vi bakar ju precis samma strutar
Det enda som skiljer oss åt är vårt kön
Men han har råd att hålla sig varm
För honom ger dom högre lön

Glassen var inte särskilt bra och lönerna var väldigt små
Och utav en enda liten fabrik hade det snart blivit två
Flickan tänkte: Tack vare allt mitt jobb
Växer både produktionen och profiten
Kapitalisterna smörjer kråset
Medan jag går omkring här i skiten

Detta hände på 50-talet
Och klimatet det var ganska svalt
Folket tjänade kapitalet
Som tog betalt
Tusenfalt

En dag kom tio tidsstudiemän
Med tidtagarur och block
Och klockade strutarnas tillverkningstid
Med mycken lock och pock
Personalchefen sa: Min flicka, du har alltid varit duktig
Och nu måste du vara tapper
Du är nu gammal och långsam, vi får minska din lön
Och du får gå på gårdsplan och plocka papper


Våt av vårens bleka regn men hård av förakt
Gick hon då till fabrikens chef och ställde krav på makt
Chefen myste: Du kommer ju som på beställning
Du löser oss ur vårt bryderi
Du är som klippt och skuren till kursledare
I företagsdemokrati

Detta hände på 60-talet
Och klimatet det var ganska vått
Folket tjänade kapitalet
Som kort och gott
Levde flott

Vintern kom men isen varken bar eller brast
Tålamodet var slut men flickans beslutsamhet var fast
Flickan sa: Nu får vi inte längre låta styra oss
Av denna fruktansvärda gamla glasspamp
Men på fackföreningen talade man
Om samarbete och inte om klasskamp

Glassen blev sämre och fabriken gick bättre
Och blev multinationell
Human behandling lovades den
Som lovade vara snäll
Flickan skrek: Vi måste ta makten i våra händer
Och krossa kapitalismen!
Snön föll vit när hon fördes bort
Av svartklädda polismän

Detta hände på 70-talet
Och klimatet det var ganska svalt
Folket tjänade kapitalet
Som tog betalt