Fredag morgon Songtext
von Frida Hyvönen

På fredag morgon vaknade jag vid nio
Och låg kvar ett tag och drog mig innan jag steg upp
Sen åt jag frukost vid mitt skrivbord och det var då jag såg
Att du hade skickat mig ett emejl under natten

Jag gick till köket och hämtade mer kaffe
Innan jag öppnade ditt mejl och började läsa
Kalla kårar spred sig genom min lekamen
Ditt välbekanta språkbruk kastade mig tillbaka till en annan tid

Du hade ingenting och inget att förlora
Och knappt nå vänner för du hade bränt många broar
Jag hade sparkonto du trodde på att dela
Du tyckte det var snålt dom gånger jag inte betalade för dig

Du hade inget jag hade mer
Jag började skämmas över det
Det var alltid synd om dig din barndom hade vart så skev
Du var kärleksfull och hatisk om vartannat
Efter ett tag började jag tro på att ditt lynne var mitt fel


Vi gifte oss vi flyttade till Paris
Du sa att Stockholm gjorde dig paranoid
Du hade aldrig cash till hyra eller mat
Och när jag sa ifrån hotade du med att ta ditt liv

Mina vänner började dra sig undan
Ingen ville umgås med oss för det blev alltid kaos runt dig
Jag skämdes över dig och över mig som försatt mig i sån röra
Och inte hade vett att göra slut

Jag var lättad så jag sväva varje gång något var normalt
Det som fanns under din galenskap var varmt och underbart
Jag förlät dig och sprang rakt tillbaks i elden
Jag var en idiot helt klart
Alldeles för hoppfull och lojal

Jag blev så nedstämd av att leva på ett minfält
Jag kunde inte ens förmå mig att ropa högt på hjälp
Man har läst om sånt i böcker, sett på film
Men att det kunde hända mig jag kände så fortsatte stänga av

Men så en morgon i Paris, den sista våren
Satt jag och skrev vid vårat matbord i salongen
Och du kom in och välte kaffekoppen över mig
Och tog min dator och krossade den mot golvet


Sen sprang du ut och smällde dörrn
Och jag satt kvar bland spill och kras
Det stod plötsligt mera klart för mig att jag måste dra
Jag skulle ändå hem på jobb, min skiva skulle släppas snart, jag for till Stockholm

Det tog ett tag att komma på fötter
Och du fortsatte att tracka mig med sms och mejl
Flera hundra till och med till mina vänner
Och min familj där du sökte deras sympatier

Och berättelserna kom från bekanta här och där
Om hur du också svindlat dom
Om deras oro när jag föll för dig
Men ingen vågade varna mig
Dom trodde att du bättrat dig
Och att jag säkert visste vad jag gjorde

Och nu författar du ett emejl under natten
Och du skriver som om ingen tid har gått
Det står att du vill vara min vän
Att världen saknar oss
Då får du förklara vad är det för värld du talar om

Det är nästan svårt att greppa
Att du är kvar där än
Du kommer nog aldrig förstå att du var världens sämsta vän
Jag ser dig framför mig, liten, senig, arg
Ögon utav sammet
Och smil som en svulten gammal varg

Mina minnen utav dig domineras av???
Jag tycker inte alls om dig
Det kommer aldrig mer bli vi
Jag har sen länge gjort mitt val
Jag kommer inte alls tillbaks
Att du ens vill det
Begrep du int hur fruktansvärt det var?