Bingohallen Songtext
von Franska Trion
Bingohallen Songtext
Jag sitter på bingohallen, snön den faller och faller
En gammal kärlek tycks skymta förbi
Bakom rutan på en kinesisk bil
Jag tänker på en öl, man gör väl det
Men jag kämpar på, med mitt blaskiga te
Funderar på att slänga in en rad till
Men på tipset är jag chanslös, hela jag är chanslös
En gång var jag kär, i en sångerska och dansös
Det är jag än, men hon är bara min vän
Och igår gick jag på bio, höll mig uppe till tio
Men jag vaknade på natten, och gick upp och drack vatten
Hela tiden lyser livet som en osläcklig fackla
Jag är dömd att vela, jag är dömd att vackla
Hur ska jag någonsin detta livet kunna tackla
Jag är dömd att känna alla dygnets timmar
Ibland blir det så mycket, så jag nästan svimmar
Allt måste sjungas, för att kunna förstås
Allt måste sjungas, om jag inte ska förgås
Jag är i mitten av livet, har just fyllt fyrtiotre
Skilsmässor och barn, och en gammal TV
Som jag aldrig slår på, för det finns inget att se ändå
Och jag går ner på krogen, men jag tar bara kaffe
För min lever är körd, och mitt hjärta är kraftlöst
Jag sökte ett jobb, men det är lönlöst
Det finns så många som kan allt mycket bättre mig
Men ändå så sitter jag här och sjunger
För än så slår mitt hjärta, och min skäl känner hunger
Jag kämpar väl på så gott som jag kan
En alldeles vanlig och ensam man
En gammal kärlek tycks skymta förbi
Bakom rutan på en kinesisk bil
Jag tänker på en öl, man gör väl det
Men jag kämpar på, med mitt blaskiga te
Funderar på att slänga in en rad till
Men på tipset är jag chanslös, hela jag är chanslös
En gång var jag kär, i en sångerska och dansös
Det är jag än, men hon är bara min vän
Och igår gick jag på bio, höll mig uppe till tio
Men jag vaknade på natten, och gick upp och drack vatten
Hela tiden lyser livet som en osläcklig fackla
Jag är dömd att vela, jag är dömd att vackla
Hur ska jag någonsin detta livet kunna tackla
Jag är dömd att känna alla dygnets timmar
Ibland blir det så mycket, så jag nästan svimmar
Allt måste sjungas, för att kunna förstås
Allt måste sjungas, om jag inte ska förgås
Jag är i mitten av livet, har just fyllt fyrtiotre
Skilsmässor och barn, och en gammal TV
Som jag aldrig slår på, för det finns inget att se ändå
Och jag går ner på krogen, men jag tar bara kaffe
För min lever är körd, och mitt hjärta är kraftlöst
Jag sökte ett jobb, men det är lönlöst
Det finns så många som kan allt mycket bättre mig
Men ändå så sitter jag här och sjunger
För än så slår mitt hjärta, och min skäl känner hunger
Jag kämpar väl på så gott som jag kan
En alldeles vanlig och ensam man
Writer(s): Matti Ollikainen Lyrics powered by www.musixmatch.com