Näktergalen Songtext
von Folk & Rackare

Jag vet så väl var det ståndar ett slott
Som är så vackert utsirat
Med pärlor och med rödan guld
Marmorstenar uppmurat

Mitt i det slottet ståndar ett träd
Med blad så vackra och sköna
Och uti det bor en en näktergal fin
Som ljuvligt månd′ röra sin tunga

Och hör du liten näktergal
En visa för mig ska du kväda
Dina fjädrar vill jag med guld beslå
Halsen med pärlor bekläda

Fjädrar av guld jag passar ej på
Pärlor det vill jag ej bära
Min syvmor har förvandlat mig
Skiljt mig ifrån min kära


Mig skapte hon till en näktergal
Bad mig i världen utflyga
Min broder skapte hon till en ulv
Bad honom i skogen utsmyga

Och hör du liten näktergal
Ett bud jag beder dig höra
I vinter kan du få bo i min bur
Om sommaren åter flyga

Och näktergal stod och tänkte sig om
Jag aktar ej riddarens vilja
Då grep han henne i foten så
Som hon ej hava ville

Så tog han henne hem till sin bur
Tillstängde dörrar och luckor
Hon blev till månget underligt djur
Ville den riddaren mörda

Först skapte hon sig till lejon och björn
Sedan till andra små ormar
Sist skapte hon sig till en lindorm stor
Ville den riddaren mörda


Då stack han henne med sin kniv
Så bloden på golvet det strömma'
Då rann där opp en jungfru skön
Hon stod där såsom en blomma