Tobakshandlarvisa Songtext
von Benny Anderssons orkester

Att klara livhanken kinkigt det är, om man ska göra nån tobaksaffär.

Ty monopolet har oss tillerkänt.
Blott futtiga, fattiga åtta ån halv procent.

Så hade jag int rakborstar och rakhyvlar och tvålar. Papper och kuvert och pennformerare och nålar.

Gummisnoddar, blyerts, bläck och blåkrita och gem
Djungelolja, halstablett och schamponeringscreme.

Påskakort och julakort och tusch och dragningslister
Skurpulver och visor, notesblock och kontorsklister.

Hud- och tand- och skokräm, naftalin och tidningen,
Så hade jag fått klappa igen för längesen.

Nån dans uppå rosor det rakt inte e,
Och ändå så måste man buga och le.


Så fort som butiksdörrn sig öppnar på glänt: godag, godag, sig vad får det lov att vara?
För futtiga, fattiga, åtta-å′n-halv-procent.

Så hade ja int bilder utav stjärnor från Amerka, tidningar som lär oss sticka, knyppla, väva, virka.

Linjaler och journaler och kalender, amelin. Fläckvatten och Deckare och Serie-Magasin.

Kragknappar, manschettknappar och billiga romaner om Nybyggare, Flygare och Vilda Indianer.
Flugpapper och filmrullar och så framkallningen, så hade jag fått klappa igen för längesen.

Betänk jag ska klara mej själv och mitt hem, och hyran och maten och dessutom fem, rätt dyrbara ungar, som ödet mig sänt
För futtiga, fattiga åtta-å'n-halv-procent.

Så hade ja int speglar, kammar och växelblanketter, julgranslåt och
Crepe-papper och kräftskiveservetter.

Radérgummi och tugg-gummi och kola, tjing och tjong, parfym och gaspoletter, hårpomada, Å′Cålong...

Böcker som lär folk att skriva kärleksbrev och fria, puzzelbitar, Kina-spel och Kille-spel och Fia.

Plåster, öronvadd och fönstervadd och frimärken, så hade jag fått klappa igen för längesen.

Så hade jag fått klappa (klapp, klapp, klapp, klapp) jag klappa igen för längesen.