Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång) Songtext
von Arja Saijonmaa

Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till
Att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste
Osänkbara skepp

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja
Jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg
Hur vattnet börjat strömma in
Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten
På din kind

Vi fäljde pilar som angav räddningsbåtens plats
Det var på översta däck fast det ′gentli'n var första klass
Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt
Det var väl bara en herre från tredje klass
Som trängde sej lite dumt


Vi träffa en man som vi hälsat på förut
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru
När vi kom upp på däck, sa kaptenen
Att livbåten inte gick att få i sjön
Det var visst kedjorna till nå′n hissanordning
Som någon hade glömt

Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann'
Nu börja skeppet att sjunka snabbare
Och dess lutning var ganska stor
Många hoppade i vattnet
Men vi beslöt att stanna kvar ombord

Sen lämna råttorna skeppet för att söka sej mot land
Men vi stod kvar där på däcket och höll varann' i hand
Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt
Och i dom båtar som satts i sjön fanns inte plats
För en enda till

Sen spela fartygsorkestern Närmare Gud till Dig
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt
För just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står
Men flaggan, den går i topp