I den stora sorgens famn Songtext
von Anna-Lotta Larsson

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt

Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tröst
Mellan oss
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns det skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör


Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig
Hör du mig?
Kan vi nå varandra?

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer

Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus för när månens skära bleknat
Har att pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra?

I den stora sorgens famn