Slumpens makt i Luleå Songtext
von Allan Edwall

Hej på dej kära söta rara lilla du jag borde skrivit förr
Men du vet man får så sällan
Tid när man jobbar dygnet runt i Luleå och
Trakterna omkring och så kom det nåt emellan

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg

För knappt har jag bokat in på Luleå
Stadshotell med allt mitt pick och pack
Trött å slut i kroppen förrän
Det skramlar till där utanför i korridoren av
En servicevagn och så öppnas plötsligt dörren

Stina-Gunilla Rask som jag var fästman åt ett tag i Kopparberg
Jag tror knappast mina sinnen
Där står hon plötsligt med en rulle hushållspapper och en liten tvål
Väckandes förgätna minnen


Stina-Gunilla Rask du här?
Och lika pigg och rask som du var förr
Pelle! döm om min förvåning
Utropar hon och tappar hinken med en skräll i golvet ty hon var
Städerska på denna våning

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg

Man kan ju inte bara säga kul å ses å hej på dig
Man måste stanna för å prata
Om hur man haft det sedan sist vi sågs och hur det hampat sig
När det gäller det privata

Hon hade haft det lite grand besvärligt
För de hade bytt en av kulorna i höften
Sen hade hennes make tagit allt sitt pack och pick och flytt
Strundtandes i alla löften
Och som om detta där med hennes make
Inte varit nog hände det i alla fall sen
Att hennes lilla terrier som Stina avgudade gick å dog
Han satte visst nåt i halsen


Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg

Det blev för mig att trösta Stina då med puss å kram förstås
Lilla Stina upp med hakan
Sen blev det ungefär det var förr i världen mellan oss
Och sedan bytte Stina lakan

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg

Nu vill jag kära söta rara lilla gumman att du ska förstå
Varför ingenting blev skrivet
Och varför jag tillslut blev stannandes så länge här i Luleå
Förresten kanske hela livet

Ja säg är det slumpen som styr våra steg
Som ständigt förvillar vår väg
Som sänt mig till Lule på elverkets kneg
Är det högre makter så säg